- Du får 300 spänn om du kryper härifrån till toaletten!
Det var min kompis Josefine, som jag passade på att träffa i fredags när jag var i hufvudstaden, som berättade om hur en klasskompis till henne på Konstfack ville testa vad folk är beredda att göra för pengar.
- Och 100 spänn extra om du ålar de sista fem metrarna!
Josefine erkände att tanken på att göra det först kom upp, men att den följdes av tanken på hur sjukt starkt motivationsmedel pengar verkar vara.

Vi var i Uppsala kvällen innan, hos Joel och Julia. Studentlägenhet utanför stan, vegansk mat ätandes med pinnar, sittandes på kuddar runt det låga soffbordet.
När vi berättade om vår nya bostadsrätt gjorde de stora ögon och vi kände oss som värsta kapitalisterna.
I lördags var det tvärtom, när London-arbetande Jonas berättade om rummet i brittiska huvudstaden som han bor i, som kostar sisådär 10 000 kr i månaden. Och att det är ett helt OK pris.

Och jag tänker att jag vill undvika att hamna i sådana situationer där man skapar sig dyra behov, som gör att pengar blir den starkaste motivationskraften.