Inför gårdagens möte med ÅretsFotograf-fotografen Pieter ten Hoopen och Sydsvenskan-redaktören Per Lindström var jag laddad. Ungefär så där som jag kunde känna inför en cykeltävling på den tiden det begav sig, eller inför en salstenta i psykologi ("har jag läst på rätt saker? kommer jag ihåg allt det där? tänk om...?").

Det blev ett intressant möte, med en givande diskussion om bildjournalistiken, även om de båda inte riktigt ville hålla med om vårt påstående: Misär är snyggt på bild. Och vad får det för konsekvenser?

Under tiden, och efteråt, brottades jag med mina mindervärdeskomplex (att porträttera sådana där bildmänniskor är som för en journalist att intervjua en annan journalist) och avundsjuka (avundfriskhet) och tävlingsinstinkt.

Men mest av allt var det inspirerande som tusan!


Idag hämtades så mina bilder från ramverkstan. Fina svarta ramar, med glas och allt och det ser så fint ut. Fotomässan är nästa helg. Mmmm... det blir bra.
Just nu oroar jag mig mest för hur jag ska hinna med allt nästa vecka. Fyra jobb på tre dagar, varav ett i München, och sedan direkt till mässan för hängning av bilderna på torsdag. Innan dess en massa förberedelser att hinna med (imorgon, tror jag).


Men det är ju lyxproblem, inser jag. Trots det får de tankarna mig på lite dåligt humör.

Dagens textrader hämtas ur Ola Magnells "Vällingklockan":

Och tiden går och människor växer upp och människor dör
Och lämnar oss i vanmakt med vårt taskiga humör
En del får barn som kuvas och en del får barn som stör
En del får barn som går och undrar vad dom lever för