Min kunskapsbank har byggt på en aning i helgen, tack vare morföräldrarna:
1. Kaninen lurar räven, genom att springa i en åtta. Räven vet inte var spåret börjar eller var det slutar. (morfar)
2. För att undvika kramp i benen om nätterna ska man lägga en rostfri kniv, eller tårtspade, under madrassen. Dock inte med trähandtag. (mormor)

Och så var Jens Assur porträtterad i en dokumentär på SVT. Mycket inspirerande och bra och intressant på alla vis. Assur var något av en förebild när jag började fotografera, och nu, när jag egentligen borde vara där han var för 10 år sedan, där i bildjournalistikens framkant, blir det mer och mer tydligt att idealen har sålts. Det är pengarna som räknas.
Men Assur får bli en motvikt.

Till det kommer ett kryptiskt citat som jag nyss läste i Susan Sontags "Om fotografi":
"Ens fotografi är ett dokument över ens levnad, för envar som verkligen ser. Man kan se och påverkas av andra människors förhållningssätt, man kan rentav begagna dem för att hitta sitt eget, men till sist måste man befria sig från dem. Det var det Nietzsche menade när han sade: 'Jag har nyss läst Schopenhauer, nu måste jag bli kvitt honom.' Han visste hur försåtliga andra människors förhållningssätt kunde vara, i synnerhet sådana som har kraften i en djup erfarenhet, om man låter dem komma mellan en själv och ens eget synsätt." - Paul Strand

Där någonstans anar jag en ny insikt.

(Och min rubrik, visste skulle den göra Jane Austen grön av avund? Åtminstone lite limegrön. Eller citrongräsgrön.)