Om du följt råden i frilansstrategi #1 och #2 så har du nu frigjort tid (genom att tacka nej till uppdrag) och samtidigt höjt ditt arvode (genom att leverera, och ta betalt för, ett högre värde). Nästa steg blir nu att hitta fler kunder som är rätt för dig.

“Vadå hitta kunder?”, kanske någon undrar. “Det är väl kunderna som hittar mig?”

Njae, jag tror mycket på att man bör vara proaktiv med vilka kunder man väljer att jobba för. Och då börjar man så här:

Fundera över vilken din bästa nuvarande kund är. Fundera sedan på hur du kan hitta en “tvilling” till denna kund. Till exempel, om din bästa kund är en fackförbundstidskrift, så är det naturligt att du söker upp liknande tidskrifter och kontaktar dem. Om din bästa kund är en reklambyrå så försöker du hitta liknande byråer med samma profil. Detta är bra både för dig och den nya kunden – du vet att det är en typ av kund du trivs med, och kunden vet att du gjort liknande uppdrag tidigare. Det stärker din trovärdighet och gör dig mer attraktiv i kundens ögon.

Men låt oss backa lite: Vad är egentligen en “bra kund”?

Jag har en vän som är frilanstrumpetare, som har berättat att han brukar kategorisera uppdrag enligt följande typer:
1. Uppdrag som är bra för ekonomin
2. Uppdrag som är bra för karriären (en typ av uppdrag som öppnar möjligheter för fler nya uppdrag)
3. Uppdrag som är bra för den egna konstnärliga utvecklingen

Ett bra uppdrag uppfyller två av dessa tre villkor. Endast i undantagsfall uppfylls alla tre villkoren. Den här tankemodellen kan vara ett enkelt sätt att för sig själv motivera varför man ska tacka ja eller nej till uppdrag.

Ett annat sätt att analysera sina kunder är att göra en matris i form av en “fyrfältare”.
På x-axeln finns “lönsamhet” – ju mer en kund betalar, desto längre till höger i skalan hamnar de.
På y-axeln finns “underhåll” (i brist på bättre ord). Dvs, ju “jobbigare” en kund är, desto högre upp i skalan hamnar de.

När man ritat upp detta får man fyra kategorier av kunder:
Typ 1: En kund som inte kräver så mycket underhåll, och som inte heller betalar så mycket. (Längst ner till vänster i matrisen)
Typ 2: En kund som inte kräver mycket underhåll, men som trots det är väldigt lönsam (Längst ner till höger)
Typ 3: En kund som kräver mycket underhåll och krävande, men som inte betalar för all service (Längst upp till vänster)
Typ 4: En kund som kräver mycket underhåll, och som faktiskt betalar bra. (Längst upp till höger)

Det är ingen tvekan om att typ 2 är din bästa typ av kund, och att typ 3 är sämst. (Du borde genast göra slut med alla typ3-kunder btw)
Vad gäller typ 1 och 4 så menar Michael Hyatt, som jag lånat denna modell av, att typ 1 är att prioritera, eftersom de är möjliga att påverka – det finns kanske chans att flytta typ 1-kunden till höger i skalan så att den till slut blir en typ 2. Däremot, en jobbig och strulig kund som betalar bra, kommer aldrig bli lättare att jobba med.

Efter en sådan här snabb analys får du bra överblick över vilka kunder du har och hur de är att jobba med. Utifrån det kan du lägga upp strategin hur du ska hitta “tvillingar” till dina bästa kunder, kontakta dem och få dem på kroken.

Och när du väl fått bra kunder att jobba med, hur ska du bete dig då? Det är vad nästa del i denna serie kommer att handla om. Då kommer jag dessutom att citera Roger Sterling från Mad Men. Det kan aldrig bli fel.