Jag drog alltså till Berlin för att få ordning på min produktivitet. Så här gick det:
Jag började med en soft frukost hos Richard i Kreuzberg, och fick av honom tips på ett par co-working ställen i staden. St Oberholz vid Rozentahlerplatz (där man snubblar över hipsters med MacBook Air-datorer) och Betahaus vid Moritzplatz (som var är rätt likt St Oberholz men med lite lägre hipsterkvot).
Så, jag sökte upp dessa ställen, gick in där med min MacBook Air under armen och gjorde mitt bästa för att smälta in (keps, solglasögon, skägg, stickad slips, skjorta, jeans, gymnastikskor, och en retrokamera på axeln).
Mina första tio arbetsminuter på Betahaus, när jag beställt in min latte och kopplat upp min laptop, satt jag och stirrade på ett tomt word-dokument. Det var här jag skulle skriva upp upp mina mål med Apelöga och M1. Jag hade till och med schemalagt det. “Kl 10-12: Sätt upp mål”.
Jag hann tänka en del undergångstankar. “Vilket jävla antiklimax att åka iväg för att få saker gjorda, för att till slut ändå bara surfa runt på Facebook!”
Men nej! Facebook-surfning och mailkollande var förbjudet under arbetstid. Och plötsligt kom de där målen till mig, och formulerade sig i ordbehandlaren. Efter lite slipande och lite funderande så var jag klar, efter bara 30 minuter.
När jag ändå hade farten uppe fortsatte jag med nästa punkt på dagordningen:
“Gör en lista med alla mina arbetsuppgifter, och sortera dem i följande kategorier:
a) Onödiga uppgifter (ska slopas);
b) Nödvändiga uppgifter, men som jag är dålig på (ska delegeras);
c) Roliga uppgifter, men som någon annan kan göra bättre (delegeras eller outsourcas);
d) Väsentliga och värdeskapande uppgifter, som jag är rätt person att utföra
Det var en nyttig övning. Jag listade 46 arbetsuppgifter, som jag gör mer eller mindre frekvent under en arbetsvecka. Av dessa kunde jag direkt slopa ett tiotal uppgiter – när jag såg dem skrivna i text var det lätt att se att det egentligen var totalt onödiga uppgifter. Samtidigt hittade jag ett dussin uppgifter att delegera och outsourca. Bland det som återstod kunde jag se hur jag skulle kunna effektivisera en del av arbetet. Plötsligt hade min arbetsbörda som genom ett under nästan halverats. Åtminstone på pappret.
När jag hade kommit så långt kände jag mig rätt nöjd med mig själv. Det var fascinerande att upptäcka att jag så lätt hade hittat svar på de här svåra uppgifterna. Svaren tycktes finnas inom mig. Jag behövde inte hjälp av någon annan för att få fram det. Jag behövde bara lite tid för mig själv, utan distraktioner.
Andra dagen gick ut på att ta konsekvenserna av resultaten. Kalendern och to do-listan (som hanteras av Wunderlist) fick sig en rejäl make over. Det tog ett par timmar, och det var ett rätt mödosamt arbete, men med stor tillfredsställelse när det var klart.
Nu: Back in business. Dags att få saker gjorda.
Det är ju lysande! Tar till mig ditt goda exempel och de konkreta tipsen. Verkar ju lätt!!
Tack Ulrika! Ja, det var lättare än väntat. Det svåra var att skapa sig förutsättningar för att kunna göra det här, dvs hitta ett par dagar i kalendern som helt kunde dedikeras till denna uppgift. När väl det var löst gick resten av självt, nästan. 🙂